Idag saknar jag Raggis lite extra mycket..

Bara en som ligger bredvid mig i soffan, bara en som tittar ut genom fönstret varje morgon, bara en i sängen under nätterna, bara en som möter än i dörren, bara en att ge mat till, bara en att leka med. Listan kan bli lång!

Sen ska jag inte säga "bara", för Morris är ju Morris, min Morris, min hårboll. 

 

Sen Raggis försvann har han blivit extremt "mammig". Han har alltid varit det, men nu är det väldigt mycket mera. Han behöver mycket kärlek just nu, lite extra än va han brukar få. Inte lätt för honom heller, att förlora sin bror och sin vän.

 

Vilken dag som helst kommer de ringa från djursjukhuset att vi får komma och hämta Raggis. Kommer få en klump i magen direkt ett nummer ringer som jag inte känner igen.. Att få hämta en urna med hans aska i kommer kännas extremt jobbigt, att veta att det är på riktigt. Jag har fortfarande inte vant mig, det lär dröja. Ibland när jag hör en duns kollar jag direkt efter honom. Det lät alltid så mycket när han hoppade ner från bordet.

 

Lilla lilla Raggis, hoppas att du har det bra!

Vi ska göra din gravplats så fin.

 

♡